~ Tallman & Silkstockings ~

Då sitter vi ( alternativt; står, hoppar, studsar, dansar, gör kullerbyttor ) på
underbara platser framför världens kanske bästa liveband.
Konsertnerverna har redan triggats igång. Gud vad jag längtar till insläppet.
De första sekunderna innanför biljettkassorna på Parken. Ljuden. Lukterna.
Och alla möjliga och omöjliga fans som vandrar som i lämmeltåg mot arenauppgångarna.

Dagens tävling: Gissa antalet Martin Gore-kopior som fastnar på just _min_ kameralins!?!
Förstapriset blir en grillkväll!

Hm. Najs.
Väldigt najs. Konserter är livsnödvändiga.
I övrigt har vi haft det ruskigt kul och skönt på alla sätt och vis.
Veckan fortsätter i musikens tecken med Sundsvallsfestivalen till helgen.
Och om lite drygt en månad så blir det magiska minuter med Kraftwerk i Helsingfors.
Vilket flyt.

Årets badpojke! Freddy Da Man! I kategorin årets hund: (g)Laban.

Freddy!

Du är världsbäst på många sätt.
Men jag har svårt att komma över det där du berättade om idag.
Precis som du misstänkte att jag skulle ha… *s*

OK. Dags för mig att smälta fakta.

Synthpopens ‘Crême de la crême’.
…som jag aldrig har haft förmånen att se och höra live.
Jag har ”bara” dyrkat dem på håll; sedan början på åttiotalet.

Du din skurk!
Går och ser dem i Köpenhamn, bara sådär.
Med min gymnasiekompis Pär; den enda jag vet som en gång i tiden hade en *
sidolugg värd att nämnas i samma sammanhang som Phil’s.

‘Being Boiled’ som avslutning.
Say NO more!
De närmaste dagarna ska jag bringa lite ordning här i Norrland och
spela massor av HUMAN LEAGUE.
Läs mer om dem och andra bra band på den här engelska nostalgisajten!

DARE!