~ Tallman & Silkstockings ~

David har skrivit i sin blogg om viktiga skivor i hans liv, och han utmanade bl a Henrik att göra samma sak.
Efter massor av funderingar så har jag gjort detsamma. Jag har kortat ner mitt oändliga musikintresse till endast ett fåtal skivor.
Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att göra så utan att ta sig ungeför halva Atlanten över huvudet. Men jag var sträng mot mig själv och satte som mål att fånga och nämna max fem skivor som har påverkat mitt liv på ett utmärkande starkt och positivt sätt. Fem livsomvälvande album med musik som har lindrat, uppmuntrat och gett mig kraft när jag har behövt det.

Kraftwerk – Radioaktivität
Kraftwerk på Spotify

Jag var knappt tio år gammal när jag hörde den här skivan första gången. (Den släpptes ju 1975;  men jag hörde den inte förrän några år senare.) Bakelitradion på framsidan är så mörk och vacker och jag minns hur LP:n vägde i min påse.
Skivan köpte jag på NK i Malmö. (Tyvärr lades NK ner i Malmö. Men vi har ju alltid haft andra bra affärer för både nytt och begagnat i runda former.)
NK:s stora musikavdelning ”räddade livet på mig” både den gången och andra gånger…
Fram till dess hade jag mest lyssnat på det som spelades på rasterna i skolan.
Hemma var det Taube och klassiskt.
I mitt rum var det tyst.
Men om man hade kikat in bakom den stängda dörren kunde man ha sett mig sitta (i timmar) med hörlurar och lyssna på radion, på kassettband och på min gamla ärvda trägrammofon.
På söndagkvällarna rattade jag in Radio 1 från England och deras topplista. Med mycket brus och än mer tålamod sög jag i mig allt jag aldrig tidigare hade lyssnat på! Det var helt hänförande! En helt ny värld – ett universum – uppenbarade sig!
Visst var det mycket ‘mainstream’.
Men det var _mitt_ andingshål. Och successivt introducerades jag även för musik längre ut på kanterna. Post-punk. Glamrock. Elektronika. New-Wave.

Kraftwerk svepte mig från golvet och har gjort så sedan dess.
Jag kan inte sluta att älska deras musik. Jag njuter av deras ljud.
Och jag förundras över hur de mixar om sina egna gamla låtar och lyckas behålla den unika känslan.
Jag har haft glädjen att möta dem, helt oplanerat, och jag fick inte ur mig många ord. *ler snett*
(Det är nog mest Kraftwerk och Depeche som gör mig lite ’starstruck’.)

Howard Jones – Human’s Lib
Human’s Lib på Spotify

Den här skivan (och hans nästkommande skivor) följde mig som en skugga från högstadiet till gymnasiet och vidare. ”Human’s Lib” släpptes tidigt året 1984.
Jag hörde den första singeln på Radio 1: ”New Song”. Det lät så unikt! Så ljust, glatt och speciellt.
När ”What is love” dök upp här i Sverige så köpte jag plattan. Innan den släpptes hade jag ofta med mig en dålig kassettinspelning med radioupptagning  på mina teckningslektioner. Men konstigt nog så gillade de flesta i klassen den här musiken!?! Även några av de mest inbitna Kiss-fansen… *ler*

Jag får fortfarande tårar i ögonen varje gång jag hör ”Hide and seek”.
Texten är min. Jag är den ensamma varelsen. Jag söker.
Om jag blundar när jag lyssnar på den så förflyttas jag bakåt i tiden. Jag hör vågor och känner doften av hav. Jag sitter ensam i ett hus som mina föräldrar har hyrt, på Jyllands västkust. (Det var ett av deras favorit resmål.)De är på utflykt med lillebror, som alltid. Jag sitter ensam med min musik. Howard Jones musik. Hans vackra röst. Och jag känner mig lite mindre ensam.

Depeche Mode – Songs of fatih and devotion
Songs of Faith and Devotion på Spotify

Jag gör inte Depeche rättvisa genom att bara nämna det här albumet, jag vet.
Med vad i helvete ska man göra när det finns miljoners miljarder saker att skriva om dem?
Alla deras album har sin speciella plats i mitt hjärta, utan tvekan. Men just den här skivan kom in i mitt liv i en period då musiken präglade både mitt arbete, min fritid och min övriga vakna tid.

Jag minns Martin’s hälsning till oss alla på kvällen när vi firade deras tioårsjubileum på Stadt Hamburg i Malmö. Via telefon tackade han för vår uppskattning! Tänk att det var nästan tjugo år sedan? Obeskrivligt! De var ju lika starkt lysande i somras i Parken som allra första gången jag såg dem i Köpenhamn, någon gång runt 85-86.
”Songs of faith and devotion” symboliserar en otroligt destruktiv period för Depeche Mode och speciellt för Dave. Jag stannade själv sällan upp och kände efter hur och var jag befann mig i livet under den tidsperioden. Jag pendlade mellan Malmö och Stockholm. Gick en grafisk utbildning på en ”flashig” skola utan att vara engagerad tillräckligt just då. Hade ett turbulent privatliv med någon som jag alltid har ansett vara en fantastisk musikskribent. Tyvärr har jag ingen aning om hur livets väg såg ut för honom; men resten av folket på tidningen POP ser man ju i många sammanhang fortfarande.
Musik och mörker.
Musik som sänker en i mörker och musik som lyfter en ur mörker.
Depeche Mode har varit på de mörkaste platserna med mig.
”Judas” och ”In your room” är i mina öron två mästerverk, från den här skivan.
Amen.

And One – Nordhausen
Nordhausen Spotify

Steve Naghavi hoppade runt outtröttligt på spelning efter spelning i början på 90-talet. Låtarna var inget vidare i min smak och hans röst hade inte fått sin melodiska klang ännu. Men de blev hyllade på många håll och ett år blev Steve vald till årets poppojke i någon tysk musiktidning och bandet valdes 1991 till årets nykomlingar av tyska musikbranschen.
Jag tyckte mest att han var fånig och divig och jag fångades aldrig av deras musik på den tiden jag var runt med Energy rekords syntband på spelningar i Sverige och i Tyskland. Vi stötte på dem gång på gång.

Men en dag bara lossnade det. Och det var när jag hörde ”Nordhausen”.
Jag blev så glad av den skivan!
Det var i samma veva som jag valde bort min fd man, mitt fd umgänge och helt enkelt flyttade söderut igen. Det första året efter den jätteomställningen så spelade jag denna skiva extremt mycket! (Den släpptes 1997, tror jag.)
Jag inbillar mig att den är såpass bra för att Steve 1) lärde sig att använda sin röst på ett bra och samtidigt kaxigt sätt, och 2) de kanske har nått någon grad av mognad och nått en del insikter, eller rentav kan driva lite med sig själva…?!! *stora ögon*
”Sometimes”, ”Friends in heaven” och den underbara dansplågan ”Panzermensch” bör lyssnas på. Rekommenderas speciellt vid tillfällen då man behöver muntras upp med en ”fot in da häck”!  Översättning: För att få saker och ting gjorda.

Goldfrapp – Black Cherry
Black Cherry på Spotify

Min bästaste vän var den som introducerade mig till detta band; denna vackra och glammiga pop.
Jag tänker på gammal Bowie och en smula Roxy Music när jag hör soundet. Påminns om elegant new-wave.
Samtidigt är det som inget annat jag har hört!
Men på Spotify gör de paralleller till bl a Björk, Robyn och Massive Attack. Och jag kan erkänna att det i mångt och mycket är stämningsfullt som i Massive Attack’s ”Mezzanine”.

Åren efter min olycka var jag ju sängliggande och då kom F med musik i tid och otid. *Tack! Du är en pärla!*
Goldfrapp stod ut ur mängden och fortfarande lyckas Allison’s röst med att ge mig gåshud av välbehag… Jag har följt hennes arbete sedan den här skivan och jag kan beskriva den som en sorts härlig och förväntansfull bakgrundsmusik till det arbete jag gjorde med min kropp under de där åren. Med Freja Tax, F och min kropp var livet fullt. Tiden flöt och jag kämpade.
Jag behövde all styrka att fokusera på att lära mig att gå. Jag lärde mig att skriva igen och kunde börja att använda min dator när jag hade fått opererat min livlösa högerarm.
Utan musiken hade jag förmodligen blivit galen.
Och nu när jag tänker på det; det finns stråk av avslappningsmusik i Goldfrapp’s musikbild. *ler*
Ja, jag behövde det.
Och det har varit roligt att i min tur kunna ge Henrik upplevelsen av att få upptäcka Goldfrapp.
Vi har ju extremt lik smak i mångt och mycket men visst har vi kunnat guida varandra vidare med ny musik. Han har ju t ex fått mig att uppskatta KMFDM..!!  Och jag introducerade And One och Goldfrapp för honom.
Och vår första gemensamma konsert var Laibach.
Det kallar jag kärlek. *Gromit-leende*

This entry was posted on tisdag, oktober 20th, 2009 at 11:07 e m and is filed under musik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.