~ Tallman & Silkstockings ~

We’re back!

Årets underbaraste ”badutflykt” är avklarad.
Somliga av oss kommer att räkna dagarna till nästa års tillställning…
Skåne är underbart att besöka.
Av många anledningar.

Mmm…maten.

Stadsmiljöer. Som denna vy av en slingrig gata i Ystad.

Nationalparken vid Stenshuvud. Sveriges sydligaste dito.

Vit sand mellan tårna.

Det blev mycket vacker natur på den här resan.
(Men vi fick även in shopping i Köpenhamn, zoo-besök och annat absolut-jätte-viktigt!)

Falsterbo.
Om än älskad så måste jag erkänna att stranden nedanför Stenshuvud var ännu
mer magisk men vi älskar Falsterbo av så många fler anledningar!
Tack för en härlig övernattning! Hela gänget!
Underbar mat och supersympatiskt sällskap bäddar för många återkomster.
Vi ses nästa år!

Tack underbaraste töser för att ni är så roliga, mysiga  och lätta att resa med!
Inte en tråkig stund. Varken i lugnt tempo eller när det drog iväg. Tack!
Världens bästa lagkamrater.

Öresundsbron i bakgrunden.
Ett kvällsdopp för alla modiga ”fiskar” från Västernorrland.
Denna ”fisk” glänste extra mycket i solglittret och får därför avsluta denna lilla visning.

Tack Freddy, Lotta & Rikard och Britt-Marie för att ni hjälpte oss att göra ännu
en resa till Skåne alldeles, alldeles speciell.

Vi har precis skrattat så att tårarna runnit här i Nedansjö.
En av mina små fixeringar är att leta efter coverlåtar på Spotify. Ramlade över denna pärla. Thunderstruck i tolkning av Mambo Kurt och här

Mambo Kurt på Spotify

Freja har sovit tungt i natt. Culto också, tror jag.
Imorse så bullade Culto och jag upp oss i sängen med värmemadrassen på medelnivå. Vi mådde toppen. Det enda som störde friden var Frejas högljudda drömmar och snarkande. Jag tror att hon drömde om en mörk främling…
En biffig amstaff-kille på cirka 26 kilo kanske?

En mörk man i Frejas dröm? Goliat i all sin glans!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade ett efterlängtat besök igår. Anna och Goliat kom över!
Tyvärr  har Freja blivit lite osäker och skygg sedan hon förlorade synen för två år sedan; så hon blev bitsk
omedelbums och förvisad till sitt rum. *ler snett* 
(Goliat är en dröm att umgås med, men det spelar ingen roll i lilltaxens värld. I hennes hem.)

Jag är så glad att jag fick träffa dig, Anna! Vackra och roliga Anna. 
Det måste ha virvlat av känslor i dig när du höll Culto i famnen igen.
Lilla ”Nasen” var precis lika kär i dig som alltid förr…
Du är utan tvekan den mest insiktsfulla och kompetenta hundmänniska jag har mött – och dessutom så
väldigt rolig för oss ”tvåbenta” att träffa. Jag ser fram emot fler besök här ute på landet- att ha dig och Goliat här till sommaren. Bada. Grilla. Låta dem busa i skogen och i omgivningarna.

 

Culto sitter stolt hos sin allra bästaste första-matte!

Mina tankar spretar åt alla olika håll och det är ganska svårt att skriva idag.
Det var så många starka intryck. På kvällen satt Henrik och jag och summerade våra tankar i soffan,
med Culto som en boll mellan oss. Vi kände oss så glada. Och vi kände oss förundrade.
Tänk att det kan kännas så olika i umgänget med människor man känner.
Du är så positiv Anna. Och det känns så enkelt med dig. Samtidigt som samtalsämnena är ömsom ytliga och ömsom ganska allvarliga.

Med dig kan man prata om allt utan att känna att humöret och styrkan sjunker.
Vi känner oss accepterade. Och ibland  blir vi konfunderade … *fnissar* ( Jag syftar på en benämning som du och din vän kallade oss. Vi förstår ingenting. Men vi känner oss glatt förvirrade.)

Konstant bus i nästan fem timmar! Ursäkta suddet.

…och vart tog koncentrationen vägen nu.
Over and out.
Kram!

En mängd bra, mindre roliga och väldigt speciella saker ägde rum förra året.
Det var ett mäktigt år. Rent känslomässigt.
Jag kände att jag behövde göra en liten sammanställning för min egen skull.

Obs!
Men det finns också något som är av största vikt för några som jag håller mycket av:
Min Hotmail-adress som jag har haft sedan förra århundradet (visst låter det kul?)
finns inte längre!!
Jag har försökt med det mesta utan att lyckas att övertyga Microsoft om att få
hjälp att komma igång med adressenden igen.
Så mina kära!
kaninjakt..bla…bla…snabel-a…h….  is _no_ more! F-n!
Tant Senil lyckades till slut trassla bort sitt lösenord totalt. Allt i min iver att 
byta till ett nytt lösen var tredje vecka, som jag uppmanades att göra.
Jag hoppas att ni kan förlåta att jag inte har kontaktat er sedan slutet av November.
Nu ber jag er istället att använda adressen som hör ihop med bloggen:
silkstockings@tallman.se

…där ser H till att jag inte tappar bort mig själv. *ler stort och vansinnigt*

• Vi gifte oss! Den 9/9 2009.
• Vi tog med töserna till Skåne. Något vi tänker göra om! Basta! Havsbad, Köpenhamn, måleri hos B-M på Bokenäs, Falsterbo-gänget (!!), all sorts mat vi testade, superkul övernattning hos Fredisco-mannen och inte minst….
• Culto! Som vi fann på tåget på nervägen och som vi har tagit hand om och älskar! Tack Anna och Stoffe! (Vi har en idé att ta upp med er. Ursäkta seniltanten med krassliga hotmail-adressen. Hoppas att vi kan ses!)
• David och Anette gifte sig i den vackra Stöde K:a, den 11 Juli.
• B-O gick bort. I den vackraste månaden. Jag delade sorgen med er. Alla ni som har gett mig en känsla av familjesamhörighet genom åren. B-M – stark och varm. Jag tänker ofta på dig och vill snart mötas igen. *kram*
• Håll er friska och starka nu för bövelen! Nästa sommar kommer vi att hälsa på er igen. Lotta och ”R” och hela härliga hundgänget. Det sägs mycket om att glädje läker och om saker som är bra att göra när man mår sämre… Ni ska veta att ni ger mig kraft, glädje och bättre hälsa.  Jag är så glad över att känna er och alla som man får ”på köpet”. *ler*
• Jag är lycklig över att systra min hörde av sig, alldeles oväntat. Och jag är moster! Stanna i mitt liv, snälla. Jag älskar dig lillstrumpa!
• En kär röst från länge, länge sedan tog kontakt i slutet av året. Med sorg och glädje om vartannat fick jag kontakt med en modig ung dam från min egentliga släkt. Det var omskakande. Men när den första chocken la sig kändes det bara bra. Tack!
• Pelletsvärmaren! …det drar ner mot 30 minusgrader utanför. Vår nya brännare har gjort susen – alltid varmt vatten. Även när alla fyra ska fixa sig. (Nej. Inte samtidigt.

….måste fundera lite.

• Jo!! Vi kan konstatera att filmen ”Antichrist” av Lars von Trier som gjordes/slutfördes och visades förra året -alltså 2009- var den om möjligt värsta, äckligaste och mest svårbegripliga film vi har sett ….på ett tag.  Samtidigt kan vi passa på och tala om att vi såg om ”Riget” härom veckan. Och den var lika fantastisk den här omgången. Alltså har vi ingenting emot von Trier i det stora hela. Och vad synd att det aldrig blev någon fortsättning på den fantastiska TV-serien. Ernst-Hugo kommer alltid att vara en av mina stora svenska favoritaktörer. Må han vila i frid.
• Jag har fått veta att det inte bara är jag ”som har fått” en tös som heter Elvira. Mina ”bonustöser” är så otroligt värdefulla för mig. Och ibland kan jag häpna över de känslor jag känner för dem. Att kärlek går så långt bortom släkt och gener. Ironiskt med tanke på att mina adoptivföräldrar aldrig kunde känna så för mig. Mamma sa det alltid rakt ut. Hon kunde verkligen ”inte ens tycka om” mig. Idag vet jag att det var hennes tragedi. Och själv är jag så lycklig över att ha fått min egen familj. Jag älskar dem! I vått och torrt. Nöd och lust. Och nu har både jag och min bror en tös som heter Elvira… Världen är liten, full av symboler. Om man vågar öppna ögonen. Hur kunde jag annars hamna på samma gatunummer igen? Visst är det en ödets ironi?!? Och mitt nya postnummer är på fem siffror….alla finns i första delen av mitt personnummer. Jag tycker att det är lite Tim Burton-varning i krokarna… *horn i pannan* (H påpekar att det påminner mer om David Lynch-varning. Fast utan dvärgarna…)
• bra musik gjordes det! Återkommer! 

En rubrik jag absolut aldrig, aldrig trodde att jag skulle skriva!

Men nu är det gjort.
Snön är nämligen något som jag har börjat att älska.
Den är så vacker i sig själv. Den gör allt annat vackrare i sig.
Den förhöjer allt den vidrör.

Den kommer ibland bara som puder. Lite smått.
Kanske stannar den några dagar.
Då börjar jag att längta.
Sedan en morgon vaknar jag av att det är ”bolligt” ute.
Runda, vackra och vita former.
En decimeter i taget och helt plötsligt är allt förvandlat.

Det är omöjligt att låta bli att vilja gräva i snön med
fingrarna. Det värker av kylan, men det är det värt!
Här ute på landet blir snön inte svart och grå som i t ex Malmö.
Här är den nästan lika bländande vacker från dag ett som till slutet av säsongen.
Ibland inbäddad i gråa och mörka skyar.
Och ibland som tusentals solreflektorer och allt blir overkligt ljust.

Upplevelsen är precis lika magisk som när jag var barn.
De vintrarna som verkligen blev vita av snö i Skåne var fantastiska de med.
Längdskidåkning på schemat. Utförsåkning på sportlovet; i alperna.
Jag brukade promenera omkring ensam hemma bakom bostadsområdet.
I min vita och dimmiga sagovärld.

När termometern ligger runt och strax över tjugo grader minus då gör det ont
i ansiktet. Jag drar ner mössan så långt det går. Hundarna tycker att kylan
är obehaglig; men det är lätt att distrahera dem. Culto och Freja springer, undersöker,
följer spår och försöker att krafsa fram spännande små djur under snötäcket.
Det är så enormt roligt att se dem!
Jag skrattar och de viftar ofta på svansarna.
Henrik skrattar åt oss allihopa. På ett snällt sätt.

Han visste nog att jag skulle känna så efter att ha bott häruppe ett tag.
Men jag behövde upptäcka det själv.

God fortsättning på er alla!

Jag kan ha tagit med denna lista tidigare jular men den är så bra så här kommer den.

Likheter mellan tomten och en nätverksadministratör

1. När du ber tomten om något är chansen att du verkligen får vad du önskar mikroskopisk.
2. Tomten svarar sällan på dina brev.
3. När du frågar tomten om var han får alla sina leksaker svarar han kryptiskt ”Mina alver gör dem åt mig.”
4. Tomten är lite fetlagd, klär sig konstigt och kör ett fordon som är belamrat med grejor.
5. Tomten bryr sig inte om deadlines.
6. Dina föräldrar har tillskrivit tomten övernaturliga krafter, men gör allt jobb själva.
7. Om tomten gör något fel vet ingen vem man ska rapportera det till.
8. Tomten skrattar alldeles för mycket.
9. Tomten är överallt, men det är omöjligt att få tag på honom.
10. Tomten får saker att hända helt mirakulöst.
11. Båda två ser allt du gör.
12. Folk tänker bara på tomten när de vill ha någonting.
13. Tomten är känd för att jobba sena nätter utan att störa någon.
14. Endast en galning snackar skit om tomten då han är i närheten.

Blev tipsad om denna kortfilm och vill dela med mig av den till Er.

Det dräller av underbara repliker. Som t.ex. när den ena personen med mycket gäll röst säger ”Jag är väl inte spinkig”.

Enjoy.

Läste Jonas Cramby’s lysande krönikor på Café’s hemsida. Han hade hittat ett youtube-klipp på en kille som verkar ha överskott på självförtroende. Den gode Cramby förklarar också på ett pedagogiskt sätt vad som är fel i videon.

Enjoy. Jag rekommenderar er att klicka på länken ovan.

Vilken vecka.
Att kastas från ytterligheter av sorg och smärta till dess motsats.
Omtumlande för oss båda och för många människor som vi håller som viktiga
och kära för oss.
Vi är ändå relativt härdade i just emotionellt kaos.
Men ibland tar hjärtat så stora känslofyllda kliv att man tappar andan.
Så många tårar. Av både sorg och glädje.
Och det är ju just det som är så underbart med livet, eller hur?
Att vi upplever allt. Och att vi därmed också kan uppskatta saker och ting
på ett nyanserat sätt. Det blir aldrig tråkigt och förutsägbart.
Av sorgen finner vi kraften att ta oss upp och vidare, och kan därför
ofta uppleva glädjen så detaljrikt och intensivt.

Vi stod mitt emot varandra i Sundsvalls Gustav Adolfs kyrka.
Klockan var tre på eftermiddagen denna onsdag den 9/9 2009.
Vi blev man och hustru, inför Gud och hans förkunnare och en liten
skara av nära och kära.
En mycket finstämd stund som var otroligt varm och full av koncentration,
för att inte börja skratta…
Både jag och H erkände efteråt i bilen att vi hade haft problem med att hålla upp
allvarsamma miner under minuterna då vi avlade våra löften till varandra.
Vi kände oss så otroligt glada och fnissiga!
Skrattet bubblade inom oss båda. Vilken dag!
Tänk att vi nådde hit. Vilken lycka.

Ceremonin ägde rum i vänstra hörnet inne i kyrkan; under tavlan av Beijer.
Efteråt hade vi en fullkomligt underbar bjudning hemma hos Henriks föräldrar!
Vad otroligt fint de hade förberett! Det var perfekt!
Och tänk så många som lyckönskade oss! Tack snälla!

Vi är så lyckliga över dagen vi fick och att ni ville dela den med oss.
Tusen varma kramar till två otroliga festfixare! (Kan vi få en privatkurs…? *ler stort*)
På tal om proffs….
Det bidde inte så många foton, med vår kamera.
Men vi kommer att ta bilder med fotograf när vi har ordnat med lite
annat först.

Våra töser tog den här bilden på vägen ut ur kyrkan.
Visst har de talang!! *kärlek*

Äntligen en TV-serie jag och Ulrika kan identifiera oss med.

The Big Bang Theory.