~ Tallman & Silkstockings ~

Kunde inte vänta utan provade helt sonika Nanny State 1947-03 och Spendrups Premium Lager 1948-02 igår.

Tankar kring ölen. De är verkligen varandras totala motsatser.

Spendrupsen var mer eller mindre onitressant. Ingen fyllighet över huvud taget. Den hade en god humlesmak som man tyvärr var tvungen att verkligen koncentrera sig för att känna. Kan inte komma på något tillfälle när det här skulle passa perfekt. Tar hellre en vanlig lättöl om jag är sugen på öl som måltidsdryck en vardag-lunch. Skulle kunna fungera bra som nybörjaröl, steget mellan lemonad och ölbeska.

Efter att ha smakat Spendrups blev Nanny State en riktig käftsmäll. En underbar humlearom spred sig redan när jag hällde upp ölen. Humlesmaken var enorm, det smakar inte öl, det smakar humle. Påminde lite om hur öl smakar precis efter kokningen innan det har jäst och humlearomen rundats av. Nanny state passar inte mig som sällskapsöl men jag ser fram emot att prova det med t.ex. någon kryddstark mat där den kanske kommer mer till sin rätta.

We’re back!

Årets underbaraste ”badutflykt” är avklarad.
Somliga av oss kommer att räkna dagarna till nästa års tillställning…
Skåne är underbart att besöka.
Av många anledningar.

Mmm…maten.

Stadsmiljöer. Som denna vy av en slingrig gata i Ystad.

Nationalparken vid Stenshuvud. Sveriges sydligaste dito.

Vit sand mellan tårna.

Det blev mycket vacker natur på den här resan.
(Men vi fick även in shopping i Köpenhamn, zoo-besök och annat absolut-jätte-viktigt!)

Falsterbo.
Om än älskad så måste jag erkänna att stranden nedanför Stenshuvud var ännu
mer magisk men vi älskar Falsterbo av så många fler anledningar!
Tack för en härlig övernattning! Hela gänget!
Underbar mat och supersympatiskt sällskap bäddar för många återkomster.
Vi ses nästa år!

Tack underbaraste töser för att ni är så roliga, mysiga  och lätta att resa med!
Inte en tråkig stund. Varken i lugnt tempo eller när det drog iväg. Tack!
Världens bästa lagkamrater.

Öresundsbron i bakgrunden.
Ett kvällsdopp för alla modiga ”fiskar” från Västernorrland.
Denna ”fisk” glänste extra mycket i solglittret och får därför avsluta denna lilla visning.

Tack Freddy, Lotta & Rikard och Britt-Marie för att ni hjälpte oss att göra ännu
en resa till Skåne alldeles, alldeles speciell.

Verkligheten överträffar ofta dikten, sägs det.
Jag tror att jag är en i första ledet att skriva under den deklarationen!

För att dra gårdagens lilla historia på ett par meningar:
Min bäste vän är på väg ner till sin syster. Det är akut! Det är riktigt illa.
När jag frågar vad det är som står på svarar Fredisco-mannen:
”Det är jättehemskt! Lotta har fått virus!”
Åh nej! Tänker jag.
Högt säger jag att jag hoppas att det inte är så allvarligt som det låter på F:s röst.
Jo, det är det! Det är ytterst allvarligt!
Sedan pratar han på om hur förrädiskt väglaget är på vägen ner till Näset. Hur det sinkar hans akuta
ärende.

Jag uppmanar honom att ta det försiktgt.
”Jag har ju också ett virus. Ett envist ett. Och det sista man behöver när man är slut och sjuk är att
nära anhöriga kör som tokar och tar livet av sig.”
Säger jag med en trött, men medkännande, röst.
”Hon klarar sig säkert fast du kör mer försiktigt och det får ta lite längre tid…”
(Halkan i Skåne är aldrig värd att underskattas.)

Då kommer explosionen.
”Har du också virus?!!”
”Vad har du för virus? Det har du inte sagt något om!”
”Men F, jag har ju berättat att jag har haft ett virus sedan nästan tre veckor tillbaka! Det är därför
jag har denna j-a hosta som håller mig vaken om nätterna! Jag har ju inte sovit ordentligt på minst
fjorton nätter.”
Tystnad.
Sedan: ”Jahaa! Är det ett sånt virus du menar? Nä, jag ska fixa Lottas dator. Den har fått ett besvärligt virus.”

Verkligheten är så hysteriskt rolig ibland.

Varje morgon har jag den stora glädjen att kunna få se det här sceneriet utanför vårt sovrumsfönter.
Åt öster kan jag ligga ner i sängen och se en fantastisk Disney-vy från kudden. Ställer jag mig upp så blir det sådana här bilder.
Titta och bli lika glad som jag!

…var behållningen.

Satt och slözappade mellan tv-kanalerna och sladdade in på reprisen av gårdagens melodifestival. Tur nog så kom jag in precis när det var dags för pausunderhållningen, Blue man group. Ironiskt att det enda intressanta stycket framförs under pausunderhållningen. Påminner om situationen i fjol när Tingeling blev mer uppmärksammad och nerladdad än vilken låt det nu var som vann.

Mer slagverk i schlagern!

 ”Ooh la la!” av Susie Galvez är en söt liten bok med ett pappomslag i rödmetallic.
Den beskriver en hel mängd med bra tricks och rena tekniska fakta kring att
lägga en makeup.
Alla som känner mig vet att jag går efter mottot:

”SMINK ÄR EN KVINNAS RÄTT TILL SIN EGEN KROPP!”

Lillstrumpa! Visst är det världens bästa motto!? Och du är fantastiskt duktig!

Att skapa  från grunden och avsluta med t ex ”alluring eyes” och ”luscious lips” är kul.
Makeup är (utöver tecknandet och målandet) det största kreativa intresset jag har.
Jag tycker att det är en konstart. 
Det är skönt att pyssla. Och det är en smula meditativt. Det gör att jag får en stund för mig själv.
Gärna bra musik för en positiv känsla.
En stor spegel framför mig och en spegel i handen.
Dagsljus… Dagsljus är underbart att arbeta i!

Vad är den största skillnaden mellan att lägga makeup i tjugoårsåldern och att göra det när man
har fyllt 40+?
Jo! Numera blir det mycket highlighting. Tidigare var det mycket skuggande.
Ta fram dragen – de tenderar att sjunka in med åldern. Och konturerna blir mer markerade av sig själv.
Riktigt sotade ögon känns inte heller ok längre.
Och *damn!* puder är något som måste användas med större och större försiktighet!
För övrigt kan jag ge några enkla tips:

• rök inte
• drick med måtta -skippa starksprit (förstör hudelasticiteten sakta men säkert)
• skaffa en bra hudrutin - morgon och kväll
• Underskatta aldrig en bra nattkräm! Amen!
• Ha kul! Ändra ditt hår!  Byt ögonfärg! Tänk igenom din klädstil!
• Var stolt över att presentera dig varje dag. För dig! …och för omvärlden.

Sayonara!

Bob Hund-konsert i Sundsvalls Stadshus -09. Kul med långt hår ibland! Foto: make med mobil

Tillagt den 21 Februari 2010.

Det kan säkert vara en sorts negativ upplevelse för somliga människor att handskas med smink och kroppsvård.
(Jag räknar faktiskt in både män och kvinnor. Mäns egenvård, s k grooming, är ju på frammarsch.)
Och från de med negativa tankar i ena änden…till de med tråkiga tankar och känslor i andra ringhörnan.
De som gömmer sig bakom en sorts ‘mask’. 
Tänk dig de som t ex känner att de tvunget måste göra ”allt” varje dag. De som känner att en fullständig ”krigsmakeup” är deras identitet…
Eller de motsatta, de som tror att det rubbar deras intelligens/intellekt (eller omvärldens syn på den omnämnda) om de visar att de även bryr sig om sitt yttre.

Det är intressant att fundera på, tycker jag.
Jag har aldrig tidigare i mitt liv bott på en plats i Sverige där man ser så många människor som inte tar vara på sig, alls. Här finns så många som inte anstränger sig ett dugg!
Men jag gillar ”Sveriges mitt” hursomhelst.
Det går säkert att påverka människor positivt även här!

Om man bara letar lite finns det något speciellt att fira varje dag. T.ex. arbetar vi med att påminna alla om att det är Internationella EBM-dagen den 24/2

Idag utropar jag till den internationella Aliendagen eftersom idag är H.R. Gigers födelsedag och det var han som formgav monstret i Alienfilmerna. Artikel på Wired om Giger. Bildspel på wired.

Så ett stort grattis till Giger. Han leve: Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Freja har sovit tungt i natt. Culto också, tror jag.
Imorse så bullade Culto och jag upp oss i sängen med värmemadrassen på medelnivå. Vi mådde toppen. Det enda som störde friden var Frejas högljudda drömmar och snarkande. Jag tror att hon drömde om en mörk främling…
En biffig amstaff-kille på cirka 26 kilo kanske?

En mörk man i Frejas dröm? Goliat i all sin glans!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade ett efterlängtat besök igår. Anna och Goliat kom över!
Tyvärr  har Freja blivit lite osäker och skygg sedan hon förlorade synen för två år sedan; så hon blev bitsk
omedelbums och förvisad till sitt rum. *ler snett* 
(Goliat är en dröm att umgås med, men det spelar ingen roll i lilltaxens värld. I hennes hem.)

Jag är så glad att jag fick träffa dig, Anna! Vackra och roliga Anna. 
Det måste ha virvlat av känslor i dig när du höll Culto i famnen igen.
Lilla ”Nasen” var precis lika kär i dig som alltid förr…
Du är utan tvekan den mest insiktsfulla och kompetenta hundmänniska jag har mött – och dessutom så
väldigt rolig för oss ”tvåbenta” att träffa. Jag ser fram emot fler besök här ute på landet- att ha dig och Goliat här till sommaren. Bada. Grilla. Låta dem busa i skogen och i omgivningarna.

 

Culto sitter stolt hos sin allra bästaste första-matte!

Mina tankar spretar åt alla olika håll och det är ganska svårt att skriva idag.
Det var så många starka intryck. På kvällen satt Henrik och jag och summerade våra tankar i soffan,
med Culto som en boll mellan oss. Vi kände oss så glada. Och vi kände oss förundrade.
Tänk att det kan kännas så olika i umgänget med människor man känner.
Du är så positiv Anna. Och det känns så enkelt med dig. Samtidigt som samtalsämnena är ömsom ytliga och ömsom ganska allvarliga.

Med dig kan man prata om allt utan att känna att humöret och styrkan sjunker.
Vi känner oss accepterade. Och ibland  blir vi konfunderade … *fnissar* ( Jag syftar på en benämning som du och din vän kallade oss. Vi förstår ingenting. Men vi känner oss glatt förvirrade.)

Konstant bus i nästan fem timmar! Ursäkta suddet.

…och vart tog koncentrationen vägen nu.
Over and out.
Kram!

I år kommer jag att ställas inför en massa nya utmaningar!
Jag gissar att vi är många som uppskattar att ställas inför utmaningar
och kämpiga övningar här i livet.
Det är mycket ”kick-ass”-känsla inom mig just nu och jag kommer sannolikt
att behöva varje droppe av den.

 Jag blev testad och analyserad förra sommaren  och under flera månader
gnuggades mina ”små grå” obarmhärtigt.
Det var tufft men häftigt!
Och jag fick klartecken efter många veckor av spänd förväntan.
I mars månad i år kommer vi att påbörja ett samarbete som verkligen känns
hoppfullt. Jag är så förväntansfull!
Jag har lovat mig själv att om jag blir starkare och klokare av vårt arbete, då ska jag
använda mina nya insikter och kunskaper till att sprida lugnet och styrkan vidare,
genom humanitärt hjälparbete.

En fot framför den andra. Ett steg i taget.

 

En mängd bra, mindre roliga och väldigt speciella saker ägde rum förra året.
Det var ett mäktigt år. Rent känslomässigt.
Jag kände att jag behövde göra en liten sammanställning för min egen skull.

Obs!
Men det finns också något som är av största vikt för några som jag håller mycket av:
Min Hotmail-adress som jag har haft sedan förra århundradet (visst låter det kul?)
finns inte längre!!
Jag har försökt med det mesta utan att lyckas att övertyga Microsoft om att få
hjälp att komma igång med adressenden igen.
Så mina kära!
kaninjakt..bla…bla…snabel-a…h….  is _no_ more! F-n!
Tant Senil lyckades till slut trassla bort sitt lösenord totalt. Allt i min iver att 
byta till ett nytt lösen var tredje vecka, som jag uppmanades att göra.
Jag hoppas att ni kan förlåta att jag inte har kontaktat er sedan slutet av November.
Nu ber jag er istället att använda adressen som hör ihop med bloggen:
silkstockings@tallman.se

…där ser H till att jag inte tappar bort mig själv. *ler stort och vansinnigt*

• Vi gifte oss! Den 9/9 2009.
• Vi tog med töserna till Skåne. Något vi tänker göra om! Basta! Havsbad, Köpenhamn, måleri hos B-M på Bokenäs, Falsterbo-gänget (!!), all sorts mat vi testade, superkul övernattning hos Fredisco-mannen och inte minst….
• Culto! Som vi fann på tåget på nervägen och som vi har tagit hand om och älskar! Tack Anna och Stoffe! (Vi har en idé att ta upp med er. Ursäkta seniltanten med krassliga hotmail-adressen. Hoppas att vi kan ses!)
• David och Anette gifte sig i den vackra Stöde K:a, den 11 Juli.
• B-O gick bort. I den vackraste månaden. Jag delade sorgen med er. Alla ni som har gett mig en känsla av familjesamhörighet genom åren. B-M – stark och varm. Jag tänker ofta på dig och vill snart mötas igen. *kram*
• Håll er friska och starka nu för bövelen! Nästa sommar kommer vi att hälsa på er igen. Lotta och ”R” och hela härliga hundgänget. Det sägs mycket om att glädje läker och om saker som är bra att göra när man mår sämre… Ni ska veta att ni ger mig kraft, glädje och bättre hälsa.  Jag är så glad över att känna er och alla som man får ”på köpet”. *ler*
• Jag är lycklig över att systra min hörde av sig, alldeles oväntat. Och jag är moster! Stanna i mitt liv, snälla. Jag älskar dig lillstrumpa!
• En kär röst från länge, länge sedan tog kontakt i slutet av året. Med sorg och glädje om vartannat fick jag kontakt med en modig ung dam från min egentliga släkt. Det var omskakande. Men när den första chocken la sig kändes det bara bra. Tack!
• Pelletsvärmaren! …det drar ner mot 30 minusgrader utanför. Vår nya brännare har gjort susen – alltid varmt vatten. Även när alla fyra ska fixa sig. (Nej. Inte samtidigt.

….måste fundera lite.

• Jo!! Vi kan konstatera att filmen ”Antichrist” av Lars von Trier som gjordes/slutfördes och visades förra året -alltså 2009- var den om möjligt värsta, äckligaste och mest svårbegripliga film vi har sett ….på ett tag.  Samtidigt kan vi passa på och tala om att vi såg om ”Riget” härom veckan. Och den var lika fantastisk den här omgången. Alltså har vi ingenting emot von Trier i det stora hela. Och vad synd att det aldrig blev någon fortsättning på den fantastiska TV-serien. Ernst-Hugo kommer alltid att vara en av mina stora svenska favoritaktörer. Må han vila i frid.
• Jag har fått veta att det inte bara är jag ”som har fått” en tös som heter Elvira. Mina ”bonustöser” är så otroligt värdefulla för mig. Och ibland kan jag häpna över de känslor jag känner för dem. Att kärlek går så långt bortom släkt och gener. Ironiskt med tanke på att mina adoptivföräldrar aldrig kunde känna så för mig. Mamma sa det alltid rakt ut. Hon kunde verkligen ”inte ens tycka om” mig. Idag vet jag att det var hennes tragedi. Och själv är jag så lycklig över att ha fått min egen familj. Jag älskar dem! I vått och torrt. Nöd och lust. Och nu har både jag och min bror en tös som heter Elvira… Världen är liten, full av symboler. Om man vågar öppna ögonen. Hur kunde jag annars hamna på samma gatunummer igen? Visst är det en ödets ironi?!? Och mitt nya postnummer är på fem siffror….alla finns i första delen av mitt personnummer. Jag tycker att det är lite Tim Burton-varning i krokarna… *horn i pannan* (H påpekar att det påminner mer om David Lynch-varning. Fast utan dvärgarna…)
• bra musik gjordes det! Återkommer! 

Som förälder är jag mycket mån om att ta hand om barnen på bästa sätt. Därför blev jag glad när det damp ner information om att barn under 13 år skall få två doser mot ”Den nya influensan”/grispest/fläskfeber. Jag tycker att det är bra för att minimera risken att barnen blir sjuka eller sprider smitta till sina kamrater. När jag läste igenom meddelandet lite noggrannare blev jag dock förvirrad.

…De allra flesta barn i Västernorrland har nu hunnit få sin första dos av vaccin mot den nya influensan A(H1N1). Enligt de direktiv som gäller skall samtliga barn under 13 år erhålla två doser av vaccinet med minst tre veckors mellanrum…

…Vad innebär det?
En dos av vaccinet bedöms ge ett grundskydd mot den nya influensan. För att få ett skydd som räcker längre är det bra om de som endast erhållit en halv dos av vaccinet (läs barn under 13 år) får vaccinet ytterligare en gång.

Men hallå jag har ju läst genom hela brevet att mina barn har fått 1 (en) dos och att de skall få ytterligare 1 (en) dos senare om de är under 13 år. Varför påstår ni nu att de har fått ½ (halv) dos. Nu är undrar jag om det var en felskrivning som syftar på att de fått hälften av total mängd vaccin (2 doser) eller om barn under 13 år fick halv dos jämfört med vad vuxna fick med hänsyn till lägre kroppsvikt etc. Konspirationsteoretikern inom mig läser att eftersom det är brist på vaccin späddes vaccinet ut och barnen fick hälften av vad de borde ha fått. Det ger ju knappast något skydd, som att äta halv penicillinkur,  och det är därför som de skall panikvaccineras igen när det finns mer vaccin.